2011 vann F96 Ungdoms RM och kom tvåa i Scania cup (inofficiella nordiska mästerskapet för klubblag), en framgång som man fick titta långt tillbaks i klubbens historia för att hitta något motstycke till. Säsongen efter var laget inte tillräckligt med spelare för att bära sig själva.
Det är kul att vinna matcher, men inte till vilket pris som helt. Jag är övertygad om att väldigt många coacher kan vinna matcher och titlar om de tar ut ett begränsat antal spelare, dvs ställer folk utanför, och sen tränar tillräckligt mycket med den gruppen. Det är inte ledarskap enligt mig.
Att låta individen utvecklas i sin takt, efter sin ambition och känsla för det här med idrott är en stor del av utmaningen för oss ledare. Att hjälpa individen nå sin fulla potential som idrottsutövare är en annan del, enligt mig
Att få dessa individer att funka i en grupp trots deras olika ambition, fysiska/mentala utveckling, känsla för sporten osv är något som triggar mig i mitt ledarskap.
I Central basket är man, oavsett tidigare erfarenhet av idrott eller basket, välkommen att börja spela upp till och med 14 års ålder. Det är en av de viktigaste detaljerna som vi tillfört senaste åren till vår identitet. Det ställer också sjukt höga krav på ledare, det är inte helt enkelt att ha 15st 14åringar där några har varit med sedan bananakids-åldern och några tar sina första stapplande steg. Men med tålamod, ödmjukhet, fingertoppskänsla och modet att låta spelarna bära ansvar för sin egna utveckling så blir det oftast bra.
Det finns någon statistik att gräva fram som säger att en individ håller på med en idrott i 7 år. Statistik är spännande på många sätt, statistik går också att vända och vrida på. Min målsättning som sportchef är att behålla individerna mycket längre än 7 år.
Det gör vi genom tålamod och utan genvägar. Var sak har sin tid och plats i utvecklingstrappan. Varje individ tar olika lång tid på sig uppför den där trappan och varje individs trappa är med all sannolikhet olika långa. Att vinna DEN DÄR MATCHEN imorgon är inte viktigast. Om Central Basket inte vinner en enda titel, men ger individen verktyg att vilja vara aktiv inom vår idrott så länge det bara går och komma så nära sin fulla potential som möjligt… då är jag nöjd.
Sen är jag övertygad om att titlarna kommer med det tänket också, kanske inte i u14-15-16.. men när den där korta, långsamma, ”totalt talanglösa” 9 åringen helt plötsligt är en superambitiös och motiverad tonåring på 185 cm… då….
2011 får gärna hända igen, men 2012 ska inte upprepas.
Go bananas! Victor Sundquist, Sportchef i Central basket
