Katrineholm har en rätt tuff säsong med bara någon enstaka vinst och vi vann enkelt med 74-28. Alltså en match som skulle kunna vara precis hur trist som helst att titta på, och för den delen att spela. Men, man har ju inte roligare än man gör sig och det är faktiskt komplett omöjligt att ha tråkigt i vårt lag. Sen kanske inte andra, som exempelvis motståndarna, håller med om att zonpress är ett bra sätt att höja stämningen.
När vi spelade mot Katrineholm i höstas var det faktiskt en ganska tuff match. De spelade aggressiv basket och vi var så pass osams med korgarna att vi bara vann med 58-47. Idag hade vi två målsättningar: att alla skulle göra minst 8 poäng var och i halvtid bestämde vi dessutom att Katrineholm max skulle få göra 30 poäng offensivt. 30 poäng är inte speciellt mycket i seniorbasket, men om man har spelare som Kristina Rosén i laget vet man att en sån målsättning är fullt möjlig. Rosie har mer energi än ett femtontal seriekopplade kärnkraftverk och hela hon är liksom ett glädjespridande naturfenomen. Turligt nog är hon dessutom en lysande pointguard och hade nog 15-20 assists idag.
Härligast med dagens match var att alla spelade riktigt bra. Sara Engberg lade i bollar ur omöjliga lägen och skickade i sina patenterade skott utan båge. Fast allra bäst är hennes inställning. Det är nåt särskilt med spelare som slänger sig efter bollar i försvar, även när man leder med 30 poäng. Alia Lundberg studsade runt på planen, snodde bollar och plockade returer. Om hon fått hade hon nog velat spela ytterligare ett par, tre matcher idag. Ett annat glädjeämne var att Negar Yosefi äntligen fick lägga i årets första, men definitivt inte sista, trepoängare och dessutom var skyldig till några riktigt sköna steals.
Pia Aron och Linda Durmén Blunt visade vilka extremt skickliga skyttar de är. Det måste vara så frustrerande för våra motståndare när de inser att våra spelare kan göra poäng från precis vilken position som helst och därför aldrig är ofarliga. Vår insidespelare Elin Månsson hade en rätt bekväm dag på plan och kunde göra lite vad hon ville under korgen, inte minst körde hon sin favoritfint ett par gånger och kunde lägga i enkla lay-uper. Det störande med Elins favvofint är att även om man vet vad hon ska göra är det omöjligt att inte gå på den, en insikt som drabbat oss på träningen lite då och då. Med ett undantag nådde vi även målet att alla skulle lägga i åtta poäng. Helena Klackenberg nöjde sig inte med åtta, utan skickade i 18. Ska bli kul att se henne spela när hon hunnit få mer än ett par veckors basketträning i benen.
Just det, vi vann mot Skuru förra helgen och är fortfarande obesegrade. Nu kommer dock några riktigt tuffa matcher, Grimsta borta, Visby och Telge hemma samt två möten mot Akropol.
Okej, du som läser detta tycker kanske att jag är irriterande förtjust i mitt lag. Jag erkänner, så är det. Jag har varit ifrån dem ett par veckor och då kan jag liksom inte riktigt lägga band på mig själv. Vårt lag är ju, rent objektivt naturligtvis, helt fantastiskt!
Pia Rosin, Lagkapten som längtar till träningen imorgon.
