I lördags mötte vi Grimsta i Spångahallen. Grimsta har ett mycket ungt lag, men ligger trea i tabellen, vilket ger respekt. De är snabba, aggressiva och har några riktigt duktiga spelare. Vi gjorde en mycket ojämn match och blandade bländande spel med onödigt slarv. Det var i alla fall en bra genomkörare inför de kommande matcherna mot Telge, Akropol (x 2) och Visby. Det är nu serien avgörs.
Förberedelserna inför matchen var lite haltande eftersom en knatteturnering innan vår match drog ut på tiden, ene domaren inte dök upp och det var länge oklart om det skulle gå att få ner korgarna i hallen. Nåja, det var samma för båda lagen, men vi verkade ha svårast att tagga till. Anfallet funkade bra, men problemet var att vi slängde bort väldigt många passar, vilket gav Grimsta enkla snabba uppspel och dessutom hade vi tämligen bedrövlig returtagning. Grimsta ledde med 18-17 i paus.
Andra perioden började sådär och Grimsta ledde med 24-20 när vi tog time out. Vi var rejält sugna på revansch och satte upp en zon. Inte en slö tantzon, utan ett zonförsvar med helplanspress anfört av Sara Engberg och Kristina Rosén. Sara och Rosie är så grymt snabba, uppoffrande och otroligt samspelta. Vi skar av alla passningsalternativ och lät inte Grimsta ens komma över halvplan vid flera tillfällen. På 6-7 minuter gjorde vi 20-0 och perioden vanns med 25-8.
Tyvärr lyckades vi inte hålla i vårt fantastiska försvarsspel i tredje perioden och dessutom spelade Grimsta riktigt bra. De sköt bra och när vi inte gick ut på skotten slank det i en och annan trepoängare. Dessutom hade den en liten tjej som lyckades slaloma sig igenom hela vårt försvar gång på gång och lägga i enkla poäng.
Sista perioden började bedrövligt och Grimsta gjorde 10-0 på 3 minuter. Vi tappade bollen i anfall, hann inte med i man man-försvaret och släppte enkla skott. Vi tog time out och satte upp en lite lugnare version av vår zon med Sara och Rosie på topp, vilket gav trygghet. Vi spelade inte superbra, men vi kunde hålla en stabil ledning. Tyvärr satte de en trepoängare i sista stund och slutresultatet blev 73-67.
I sådana här lite struliga matcher är det viktigt med ledarskap på plan och då är det väldigt skönt att ha Madde Lindqvist i laget. Hon samlar laget när det behövs och lägger i en hel del poäng, men framförallt skänker hon en trygghet på plan. Jag vet ärligt talat inte vem som gjorde mest poäng, men Julia Dahlsköld är en kandidat med sina fem trepoängare. Julia blir bara bättre och bättre och kommer definitivt vara en nyckelspelare för att vi ska vinna de återstående matcherna. Fast, det sköna med vårt lag är ju att vi inte är beroende av någon spelare. Det kan precis lika gärna vara Lotta, Jennie, Elin, Linda, Filippa, jag (hur otroligt det än må låta) eller vem som helst annars som har en bra dag och avgör matchen.
Nu följer fyra tuffa matcher, Telge hemma den 5 februari, Akropol hemma den 12 februari, Visby hemma den 26 februari och slutligen, tuffaste matchen för säsongen, Akropol borta i Rinkeby Ungdomens Hus den 4 mars. (Dessutom har vi Blackeberg hemma den 19 februari, men om de inte fått raketbränsle till frukost så är det en relativt enkel match.) Vi behöver allt stöd vi kan få och blir jätteglada om vänner, familj, klubbkamrater och andra kommer och hejar på oss. Det vore så underbart om vi lyckas vinna serien i år igen!
Pia Rosin
