Efter halvlyckade försök inom fotboll, hockey och tennis beslöt sig den då elvaårige Per att ge sig i kast med basket. Han var inte ensam, femtiofem andra ungar dök upp på Centrals första träning.
–Vi var nog det sämsta laget där i början, men vi kämpade på. I högstadiet bildade vi en basketklass, i stort sett hela klassen tränade hos Central, och i nian kammade vi hem vårt första skol-SM, berättar Per.
Per är övertygad om att en av anledningarna till att de blev ett så stort gäng 80:or och 81:or som blev framgångsrika basketspelare hos Central berodde på ledarna.
–Central hade satsat på ett gäng äldre och ruti- nerade ledare som vi verkligen respekterade. De var utbildade och brann för basketen, men framförallt kunde de konsten att bygga en lagkänsla och skapa ”centralandan”.
Centralandan har många innebörder: alla kände alla, det ordnades ledarkvällar, vi åkte till Sälen och det arrangerades basketläger.
– Basketen hade till och med en egen tidning som hette Time Out. Den kom hem i brevlådan och det var sjukt stort om man omnämndes eller var med på bild. Jag hade en egen spalt i tidningen tillsammans med Martin Stensen.
Per och kompisen Alexander Jonsson drömde tidigt om att bli basketproffs. De köpte egna bollar och fyllde VHS band efter VHS band med basket.
– Vår plan var att gå samma väg som Michael Jordan och helt enkelt satsa på samma college som honom. Vi trodde förvånansvärt länge på den där drömmen om att spela i NBA.
Central Basket backade upp och erbjöd ledarre- sor och basketturneringar. Samtidigt slog man ihop Central Basket med Söder Basket och bildade KFUM Caps. Den nya konstellationen vann Stockholms- serien, SM och Scania Cup två år i rad.
–Vi köpte hela livsstilen kring basket. I tonåren hade vi varit ett värstinglag som ingen vill ta sig an, men vår tränare Jonas Karlsson såg vår potential och förde oss framåt.
Det blev tillslut ett basketcollege för Per, men inte samma som Michael Jordan. Efter gymnasiet följde ett års jobb på Central Baskets kansli och sedan ett stipendium till Eckerd College i Florida som kom att vara i fyra år.
– Jag hade inte ens planerat vad jag ville plugga. Jag vill bara åka dit för att spela basket. Basketen blev hela min identitet och under många år varvade jag min egen träning med att coacha andra.
Efter college blev Per värvad till Dragons i Sundsvall och spelade i basketligan tre år i rad. Men längtan efter flickvännen Diva bidrog till att han återvände till Stockholm och till de gamla basketkompisarna från Central.
– Jag och några kompisar var med i Basketettan förra året. I sista minuten gick vi ihop, bildade ett lag och lyckades vinna alltihop.
Per radar upp minnen från tiden hos Central – Göteborgsfestivalen när alla hade illgula tröjor och gled om kring och kände sig coola, spökrundorna på bas- ketläger som fick Johan Westerlund att börja gråta, spädgrisen med tänderna kvar som serverades under Sardinienresan. Det är tydligt att tiden hos Central har satt många spår.
– Jag minns att vi brukade åka hem till vår ledare på helgerna och väcka honom för att få kortet till hallen. Sedan hängde vi där hela dagen. Basketen blev länken som höll ihop vår vänskap och den är också anledningen till att vi fortfarande hänger ihop.
Text: Josefin Lindberg
Saxat från: KFUK KFUM Centrals Magazin125, 2009.
