För några år sedan åkte jag till Norrköping för SM-final i basketligan med en av Aftonbladets mest rutinerade fotografer. ”Basket är den tråkigaste sport jag vet”, muttrade han alla de 16 milen.

På vägen tillbaka, efter att Sundsvall avgjort i förlängningen och tvingat fram en sjunde och avgörande finalmatch, lät det annorlunda. ”Det här är det roligaste jag har gjort på flera år! Jag kanske hade fel om basket”. Det hade fotografen, precis som många med honom. En av världens största sporter är fortfarande liten i Sverige. Det är inte sällan jag får en skeptisk blick och frågan varför jag gillar basket så mycket. Svaret är enkelt. Det finns ingen sport som är mer underhållande, spännande och spektakulär att se på och det finns ingen sport som är roligare att utöva.

Det är taktik, fysisk och finess. Dessutom får man mycket annat på köpet. Som känslor, gemenskap och vänner för livet. Det pratas ofta om basket och integration. Svenska basketbollförbundet och flera klubbar runt om i landet arbetar aktivt med frågan och i landslaget heter två av de största förebilderna Farhiya Abdi och Amanda Zahui. Det är såklart positivt, men som spelare reflekterar man aldrig över det.

Inom basketen är det lika naturligt som självklart att alla är välkomna och jämlika. Det spelar ingen roll om du är lång, kort, tjock eller smal. Om du tror på Gud, Allah eller ingenting. Alla kan, och får, vara med. Gemenskapen som finns inom basketen finns inte på många andra ställen.

Kanske för att det fortfarande är en marginalsport i Sverige och kanske för att det känns som att man hittat en skatt som många ännu inte upptäckt. Men jag hoppas att fler hittar den.

Utan basketen hade jag inte varit den jag är i dag och jag är övertygad om att sporten har gjort mig till en bättre person. Är du fortfarande osäker på om basket är något för dig? Bara gå till en hall och testa. Jag lovar att du inte blir besviken.

Av Malin Walberg