UCLA är ett högt rankat universitet i USA. Precis som övriga skolor vi har besökt breder campusområdet ut sig med föreningshus och skolsalar i ett stort grönområde. Efter en tvåtimmars rundvandring hade vi fått en överblick av universitetet och utbildningen som de har. Senare på kvällen besökte vi Hollywood och Hollywood Walk of Fame. Det var trångt med alla turister som skulle ta bilder på stjärnorna på trottoaren längs den välkända gatan. Vi lyckades i alla fall få se stjärnavtrycken från Michael Jackson, Scarlett Johansson och Orlando Bloom innan de skymdes igen av alla människor. Middagen åt vi sedan på Hard Rock Cafe.
Dagen därpå var det turneringsdags igen. Alla turneringar inleds med att checka in för att sedan se en obligatorisk basketvideo som tar upp fair play och att det handlar om att spela juste. Arenan var stor. Totalt 21 planer i hallen. Även om alla fönster var öppna var det stekhett i hallarna. Vi värmde upp utomhus i skuggan. Första matchen vann vi med stor marginal. Fast vi spelade inte bra. Andra matchen skärpte vi till oss och spelade bättre. Det blev vinst med ny stor marginal.
Vinsten firades med att ordna en gemensam middag för laget. Menyn bestod av kyckling, ris och majskolvar. Matcherna dagen efter spelades inte förrän på kvällen så vi tog det lugnt större delen av dagen. Vi försökte gå runt och se lite av området men märkte snabbt att det behövdes bil för att kunna ta sig runt.
De bägge matcherna kom att likna varandra. Det började med att vi tog en liten ledning för att motståndarna sedan lyckades komma ikapp. Bägge matcherna gick till förlängning. Och vi förlorade, tyvärr, men någon enstaka poäng. Trots förlusterna var vi ändå väldigt nöjda.
Det var de sista matcherna i turneringen och även för vårt lag. Men som vi har spelat ihop oss och vilken skillnad för några veckor sedan när vi först träffades. Vi har kommit långt.
Som avslutning åkte vi till restaurangen Roscoes och åt ”chicken and waffles”. En väldigt underlig maträtt, men också väldigt god. Man får två våfflor och kyckling på sidan. Det är mycket godare än vad det låter, jag lovar. På vägen tillbaka till Mill Valley, som har varit mitt hem de senaste veckorna, lämnade vi av Dzifa som skulle åka hem till Nederländerna från LAX, flygplatsen i Los Angeles. Efter att ha tränat, spelat och hållit ihop hela tiden i sex veckor kändes det konstigt att inte alla ”imports” (som vi kallas) längre var tillsammans.
Bilresan till Mill Valley tog nio timmar. Men den kändes bättre eftersom vi åkte från hettan. Som varmast har det varit 49 grader varmt. Då har jag saknat de svala sommarkvällarna i Sverige. Innan vi gick och la oss sade vi även hej då till Melvin från Kenya som skulle åka tidigt dagen därpå. De sista dagarna här i USA bor jag och Mie från Norge hos lagkompisen Ginger.
Vi har hunnit med att turista lite mer och bland annat på nytt sett Golden Gate Bridge och besökt Fishermans Wharf och strosat runt bland sjölejonen längs kajkanten i stan. Vi har också hjälpt till på ett förmiddagsläger för barn och hållit i några lekar och pysselstationer. Lite träning har det också blivit. Basketresan till USA har verkligen varit ett äventyr.
Massor av träning, träning och träning. Långa resor och tuffa matcher. En del förluster men också vinster. Jag har träffat spelare från andra länder och vi har spelat ihop oss till ett riktigt lag. Vi har besökt universitet och hjälpt till på evenemang och läger. Nu är det slut för denna gång. Tillbaka till Sverige tar jag med mig alla minnen och intryck. Och förhoppningsvis en del nya basketkunskaper.
Tack Central för att jag fick chansen.
