I matchen mot BG visade vi att seriens i särklass bästa centrar spelar i KFUM Central, Helena Klackenberg och Nina Risto. Snabba, smarta och följsamma i försvar och skickliga i anfall med starka moves och listiga passar. BG var tvungna att foula för att stoppa dem, men då blev det straffkast och där satte de 17 av 19. Men alla som vet något om basket förstår att deras prestationer också är frukten av att hela laget spelade bra försvar och hade bra fart på bollen i anfall.
En annan beundransvärd sak med Nina och Klacken är deras lugn och självklara, men subtila, pondus, på och av plan. En situation som fastnat på min näthinna är ett uppspel i matchen mot BG där Nina har bollen under vår korg. BG:s försvarare går på aggressivt, men Nina håller bara lugnt bollen bakom ryggen med vänsterhanden tills rätt passningsläge kommer. Sådant kräver tryggt självförtroende och den tryggheten smittar av sig på oss andra.
Vi vann första perioden mot BG med 24-16 och skaffade oss ett försprång som vi behöll hela matchen. Men, så fort vi slappnade av eller slarvade närmade sig BG. Slutresultatet blev 67-58 efter att BG snyggat till siffrorna genom några bra skott i slutminuterna.
På söndagen mot Stars märktes det att vi var slitna efter lördagens match och vi hade inte alls samma klipp i steget. Första perioden spelade vi dock riktigt bra och tog ledningen med 22-12. Nina spelade propagandabasket och Sara Engberg gjorde poäng på sin patenterade kullagerfint. (Ingen verkar ha berättat för Sara att kullagerfint är en handbollsgrej.)
Glada i hågen gick vi ut i andra perioden, men tappade snabbt både spelet och modet. Vi missade i försvar och Stars briljerade i passningsspel och skytte. Vi hängde med huvudena även i tredje och inför fjärde perioden ledde Stars med 49-40.
Det vi ska ta med oss från matchen mot Stars är moralen i fjärde perioden. När man ska ta in nio poäng mot ett bra lag på en period går tiden ruskigt fort, men vi var ändå nära att lyckas. Vi började spela mycket mer aggressivt försvar, snodde bollar och kom upp till 52-54 med tre minuter kvar av matchen. Marginalerna var dock inte på vår sida och våra ben var lite för trötta för att vi skulle orka höja oss det där lilla extra sista minuterna. På slutet var vi dessutom tvungna att stoppa klockan (omskrivning för foula) och då kunde de gå ifrån lite till när de fick skjuta straffkast. Slutresultatet blev förlust med 59-64.
Vi vinner mycket på vår rutin och vår längd, men de lag vi möter tränar minst dubbelt så mycket basket som oss och samtliga spelare är snabba och rörliga, oavsett storlek. Vi måste därför bli snabbare i fötterna och ha mycket bättre fokus i avsluten jämfört med vad vi kom undan med i tvåan, men denna typ av basket är ju bra mycket roligare att både spela och titta på!
Humöret är sådär efter en torsk, men faktum är att vi är ligger fyra i Damettan. Det ska vi vara stolta över och vi kommer bara bli bättre.
Nästa hemmamatch är mot Akropol den 11 november kl 14:45. Akropol är kanske seriens svåraste lag att möta och vi har dessutom revansch att utkräva.Det lär bli en batalj där vi behöver ert stöd för att vinna!
Pia Rosin
