Tror faktiskt inte ens Steven Spielberg hade kunna regissera en mer dramatisk seriepremiär än den vi ställde till med idag. Nykomlingar i Sveriges näst högsta serie. Svårast möjliga motstånd i form av förra årets segrare i Damettan. Förlust i träningsmatcherna inför säsongen. Hyggligt kaxig artikel som trissade upp förväntningarna i lokaltidningen igår. Elfel och blackout i Gärdeshallen i förmiddags som äventyrade spel. Och så går vi ut och vinner med en endaste liten poäng, 68-67. ”Hej Damettan, KFUM Central är här nu!”

Vi var galet taggade och rätt nervösa inför seriepremiären mot Sundsvall. Damettan är kvalitetsmässigt ett rejält kliv från division 2 och Sundsvall anses vara seriens bästa lag. Första halvlek var lite trevande från vår sida. Vi hängde med poängmässigt, mycket tack vare att Sundsvall inte lyckades stoppa våra insidespelare, Helena Klackenberg och Nina Risto samtidigt som vi gjorde ett helt okej jobb i försvar. I andra perioden gjorde Sundsvall ett litet ryck och ledde med 38-32 när bara tiondelar av perioden återstod. Då smackade Madeleine Lindquist in en lååång trea till 38-35 och vi hade kontakt.

Även om vi låg under i paus så kändes det verkligen som att det var vår match och nervositeten började släppa. Vi spelade bättre försvar och tvingade Sundsvall till långa anfall, men de är ett skickligt lag och irriterande ofta satte de ett skott på buzzern. Men vi fortsatte nöta och även om vi hela tiden låg några poäng efter, som mest var vi ner sju poäng, så höll vi modet uppe och trodde på en vändning. I slutet av tredje kom Sara Engberg in och höjde temperaturen i försvarsspelet ytterligare ett snäpp genom att envisas med att spela över på sin spelare.

Resten av laget inspirerades och med underläge 53-57 inledde vi fjärde perioden med helplanspress. Sundsvall blev helt klart störda av vårt tuffa försvar. Vi fortsatte nöta och gjorde livet riktigt, riktigt jobbigt för Sundsvallsspelarna. Alexandra Kitsou spelade underbart snabbt och aggressivt försvar och snodde ett par avgörande bollar och Nina Risto dök på allt som ens påminde om en lös boll. Det gav utdelning.

Vid ställningen 64-63 med ett par minuter kvar att spela hade vi ledningen för första gången i matchen. Vi leder med 68-67 när vi blir vi blir av med bollen i anfall. Sundsvalls stjärna, Vera Janjic, går på korgen och får med sig en foul och två kast. 3,4 sekunder kvar av matchen och vi tar en lite ostrukturerad time out som i princip går ut på att vi så snabbt som möjligt ska spela upp bollen till Madde för skott. Det blir inget av det. Obegripligt nog missar Janjic båda sina kast och Klacken tar returen och kramar bollen så mycket hon kan. Foul. 2 sekunder kvar och vår boll i sidan på defensiv planhalva. Bollen ut till Kitsou som kramar, kramar, kramar den. Foul. 0,6 sekunder kvar. Vi får in bollen på plan och under det som kan vara världshistoriens längsta tiondelar så är det faktiskt nära att vi får iväg ett bra skott dessutom.

Inför matchen sa vi att det var i försvar det skulle avgöras. Vi höll Sundsvall på 10 poäng i sista perioden och ska vara riktigt, riktigt stolta. Det var en grymt härlig känsla i Gärdeshallen idag. Fullt ös på egna bänken och stort stöd från det hundratal åskådare som tagit sig till hallen för att heja. Hoppas att ni tyckte det var kul och vill komma tillbaka!

 

Pia Rosin

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here