I och med att vi slog Akropol för några veckor sedan har Sundsvall möjlighet att vinna serien, så det var ett peppat Sundsvall vi mötte. Tyvärr kunde vi inte riktigt göra oss själva rättvisa eftersom laget drabbades av stukade fötter och den enda pointguard som skulle med lämnade återbud på grund av sjukdom kvällen innan. En tunn trupp, men vi gör alltid vårt bästa och har potential att vinna alla matcher.
Uppstigning i ottan och fem timmar i buss är inte idealisk uppladdning och vi var för långsamma i fötterna i försvar. Anfallet var lite stillastående i första perioden, men tack vare bra cuts av Lotta Leppänen och fint spel inside av Helena Klackenberg var underläget bara 37-30 i paus. Faktiskt en helt okej prestation av vårt reservbetonade lag.
I tredje ryckte Sundsvall iväg till en ledning med som mest 20 poäng relativt snabbt. Sundsvalls duktiga pointguard sköt treor och försvarsmissar ledde till att vi släppte obegripligt enkla poäng inne vid korgen. I mitten av tredje fick Sundsvalls Vera Janjic en osportslig foul för att helt oprovocerat brotta ner Sara Engberg. Sara var mest förvånad och bara garvade åt den absurda händelsen. Men, faktiskt var det nog precis den tändvätska vi behövde. Vi fick fart på fötterna i försvar, hjälpte varann och snodde bollen av nämnda Janjic flera gånger. Vi snyggade till siffrorna till -14 inför sista perioden och hade inte alls givit upp.
I fjärde gjorde vi vad vi kunde och Sundsvalls ledning var nere på 10 poäng i mitten av perioden. Tyvärr ledde några missar, inte minst av undertecknad, till att de fick i några enkla poäng på slutet och resultatet blev förlust med 64-82. Att göra 64 poäng är efter omständigheterna klart godkänt. Att däremot släppa in 82 är inte okej och vi lovar att det inte ska hända igen.
Nästa lördag kl 17:00 möter vi Jämtland i Gärdehallen. Vi har en gruvlig revansch att utkräva och, inte minst, INGEN ska slå oss i vår hall. Hoppas ni kommer och hjälper oss vinna!
Pia Rosin
