KFUM Centrals första säsong i Damettan är till ända. Vi kom på tredje plats, visade att vi kan slå samtliga lag i serien och vi spelar bättre basket tillsammans än vi gjorde för ett år sedan. Det är bra och vi borde vara nöjda, men vi har större vinnarskallar än så och i laget har vi redan börjat diskutera hur vi ska bli bättre till nästa säsong. Placeringen är helt okej, men att vi förlorade nio av 22 matcher är för många.
Säsongen har milt uttryckt varit en berg-och-dal-bana. Vi inledde med att besegra seriesegraren Sundsvall med 68-67 och har sedan fortsatt att blanda dumtorskar med att prestera propagandabasket. Efter jul fick vi en nytändning när Jennie Thingwall kom tillbaka efter skada och vi vann faktiskt fler matcher under vårsäsongen.
Mina bästa minnen är tre. Hemmavinsten mot Alvik i höstas då vi låg under med 12 p i paus, men vände och vann. Vi hade aldrig vunnit den matchen om inte fler än 100 Centralare suttit runt planen och hejat på oss! Bortavinsten mot Akropol i januari var den skönaste revanschen nånsin, att tänka på att vi gav dem ”a piece of humble pie” ger mig fortfarande adrenalinpåslag. Vinsten mot Lidingö förra helgen är bara pur lycka. Vi spelade så sjukt bra basket.
Försäsongen börjar på måndag. Paradoxalt nog handlar det i vårt fall om att vi drar ner antalet basketträningar, men ingen har för avsikt att slöa. Vi kommer träna mer själva istället då vi har individuella behov av styrka, kondition och rehab. Och tro mig, det är fullt möjligt att tävla även på ett SATS-pass (även om de andra i klassen inte nödvändigtvis vet om att de är med i tävlingen). I augusti skruvar vi upp baskettempot igen så vi är redo när säsongen 2013/14 startar nånstans i slutet av september.
Vi har också börjat diskutera nyförvärv till nästa säsong. Fanny Wallén, en intensiv försvarsspelare och skicklig skytt skolad i Alvik, börjar träna med oss redan nu. Dessutom har vi några spelare på önskelistan som jag hoppas kommer vilja ansluta till Världens Bästa Lag. I vanlig ordning är våra modesta krav spel i ligan eller dominans i damettan och gärna landslagsmeriter. Samt, naturligtvis, att de måste vara riktigt bra människor som passar in i laget och klubben.
TACK till alla er som kommit och hejat på våra hemmamatcher! Det ger oss en massa energi och vi hoppas såklart att vi lyckades bjussa på lite underhållning. Allra mest hoppas vi att vi kunnat inspirera några av klubbens kommande stjärnor. Jag har minsann lagt märke till några återkommande ”hallråttor”… Hallråtta är ett hedersomnämnande, tro inget annat.
TACK till klubben och klubbens sponsorer som gör det möjligt för oss spela i Damettan! Nästa år lovar jag Svante att vi ska vinna båda mötena mot Lidingö, jag lovar Lars och Charlotte att vi ska försöka locka ytterligare någon sponsor och hr Westkämper lovar jag att vi även ska vinna matcher när han tittar.
TACK till mitt kära lag. Jag skryter om er till alla som orkar lyssna …och till de flesta andra. Denna brokiga grupp tjejer bestående av allt från lovande tonåringar till f.d. landslagsspelare, bildligt och bokstavligt från olika delar av världen. Med starka personligheter i omlopp blir det krockar ibland, men det är just mötena som skapar energi och ger nya perspektiv, saker som är guld värda på och av basketplan. Det är så ett LAG ska vara.
Pia Rosin
