Söndag och det var dags för en svettig returmatch mot LF Future som slog oss efter förlängning i början av säsongen.
Både vi och LF hade lite avbräck inför matchen pga svensexor resp sjukdom och skador. Det satte lite käppar i hjulet för oss då vi hade förberett oss för ett större LF-lag i vårt försvar. Nu fick vi istället möta en smallball-uppställning som inte passade oss särskilt väl sist. Nåväl.
Matchen börjar trevande från oss, man känner att det är lite nerver. Det välkomnar vi coacher dock alltid. Hellre mycket nerver än apati/överskattning så att säga. Dock så resulterade dessa nerver inledningsvis till en myriad av turnovers som LF fick springa in (fria) layups i, ja, nästan hela första halvlek.
Nisse är dock glödhet och drar i sex treor i första halvlek varav fyra i rad vid ett tillfälle.
Det gör att vi endast ligger under med 8 poäng när vi borde vara 20 pinnar ner egentligen. 35-43 i halvtid.
Kontraintuitivt så blir detta, under omständigheterna, något positivt i vårt halvtidssnack. Dvs att ”bara” ligga under med 8 poäng mot ett lag som LF när vi mer eller mindre ger bort bollen, bjuder på layups och inte genomför vår gameplan defensivt är rent ut sagt flyt.
Andra halvlek startar och huvuden är påskruvade. Offensivt släpper det och defensivt stoppar vi så gott det går att stoppa ett lag så offensivt potent som LF.
Vi segar igenom oss andra halvlek ”i tvåans växel” som Coach Wernqvist sa men vi ”kör rätt”. Dvs ett rakbladsvasst genomförande av vår gameplan i de sista 20 minuterna resulterar att vi vinner tredje quartern med 9p och fjärde med 7p för en vinst med 91-83 och inbördes plus i målskillnad med 3p! Viktigt och oerhört skönt att laget fick känna på en riktig arbetsvinst.
Övrigt:
Om det var Nisse som var het i första halvlek så är det Iron Mike Banks som har vaknat till i andra och slänger i 20 rutinerade daggerpinnar där vi dessutom får se inte mindre än två stycken patenterade dödsdrive-spinnmovebump-enfots-fadeaways hitta nätmaskorna, till bänkens förtjusning.
Andra framträdanden var JCs iskalla lir på PGn idag med 11p 6r 4a 1st samt ett prickfritt försvarsjobb (han lirade även hela andra halvlek).
Kelly som kommer in idag och gör en ovärderlig insats med 6 returer 1 (rejäl) block och 2 poäng trots relativt få minuter.
Willy som stabilt ”ice’ar” matchen med kyliga straffkast i slutet när vi jagar inbördes målskillnad (8p 3a).
Samt ”the comeback kid” ”ingentvekan” ”breakout season” Abram Viklund som strutar i 13p i hans första match sen början på november.
Utöver det kan vi inte glömma bort Bohmans picknroll-försvar och felfria ”Mozgovs” som inte syns i statistiken men som resulterar i speltid! (inboxa mig för definition på vad en ”Mozgov” är för något 😉 )
En parentes som jag ändå känner mig manad att ta upp är några domarsituationer som dök upp. Jag skriver normalt inte om blåsningar eller domarinsatser då det brukar jämna ut sig över en säsong ändå (samt att jag själv skulle vara en värdelös domare). Idag var det även en domarkontrollant där vilket såklart gör domarna lite mer på helspänn och oavslappnade. Jag avundas dom inte.
Just idag var det dock en situation där det var 2.3 sekunder kvar på klockan och LF har inkast. Vi nuddar passen och slår ut den till ett nytt inkast, men tiden har inte rört sig. Jag uppskattar att det kanske hunnit gå 0.5-0.9 sekunder. Vi belyser detta faktum för domaren som efter många försök till kontakt argt och motvilligt ger oss svaret att ingen tid har gått eftersom seket inte har lyckats trycka start och sen stopp.
Okej. Om reglerna är så, så köper jag det. Nu såg alla i hallen att det givetvis måste gått några (viktiga) tiondelar. Då får ju domaren såklart gå in och höfta hur långt som gått.
Onödigt tjafs säger ni kanske. Mnja.
Tänk då om detta var en avgörande match i superettan, eller Ligan?
Vi tänker oss att det är 0.5 sek kvar och Borås leder mot Södertälje med 92-91 i SM-finalen och Södertälje har inkast på sidlinjen. Passen styrs ut via en hand. Hade man då sagt att ingen tid hunnit gå? Jag vet inte, men jag tror inte det. Rätta mig gärna om jag har fel.
Inget hände som tur var i situationen i vår match. Bollen passades in och ett skott missades, och det var inte poängen heller, men det här var ETT exempel. Jag kan komma på flera andra exempel i matchen idag då man fick ett kaxigt bemötande från de gråa när uppenbara fel/kommunikationsmissar med seket skett. Enkla saker att iallafall kontrollera.
Ett när skottklockan direkt gick ner till 14 efter en foul på ett brejk när bara 3 sekunder hade gått på skottklockan. Där fick vi inte ens ett svar från nån av de tre domarna trots högljudda protester.
Ett annat när tiden stod still i ca 3-4 sekunder med 39sek kvar i sista perioden när LF vill stoppa klockan och vi tvärtom. Vi försöker återigen få svar på varför dom inte korrigerar detta och får svaret ”tiden gick, nu fick ni svar”.
Ja, vad svarar man på det? 🙂
Kanske mest frustrerande är att stressen, och den falska viktigheten att det är bäst att bara snabbt sätta igång spelet igen, eventuellt kunde ha förändrat både matchbild och resultat.
Istället för att proffsigt, sakligt och gärna trevligt försöka reda ut vad som hänt, oavsett om VI säkert lät hetsiga och upprörda vi med. Det är inte ok oavsett nivå, domarkontrollant eller inte.
Alla spelare och coacher på den här nivån går in med själ och hjärta i detta.
Det är viktigt för oss.
Viktigt, att VARENDA situation tas på allvar och att frågor och synpunkter besvaras respektfullt av BÅDE domare såväl som spelare/coacher emellan.
När vi går över styr så får vi en teknisk foul. Det förtjänar vi.
Det vi också förtjänar är att kunna ha en vettig dialog under matchens gång med de grå. Dåliga blåsningar kommer och går men en opartisk, respektfull bra attityd borde man alltid kunna räkna med. Från båda håll. Jag börjar med mig själv.
