7 april 2017 stannade världen och Stockholm höll andan. På ett kort ögonblick förändrades väldigt många människors liv och vi i KFUM Central Basket förlorade en lagkamrat. Ebba var ambitiös, rolig och duktig i det mesta hon tog sig an och en förebild för många. Vi minns och kommer aldrig glömma den dagen eller vår lagkamrat. /VICTOR SUNDQUIST, sportchef

Ebba började spela basket nånstans vintern 2011/2012, om jag inte minns fel. Hon skulle fylla sju. Hon var en av de allra minsta spelarna, men hon var snabb, envis och väldigt noga. Som alldeles för många unga, duktiga tjejer så var Ebba osäker på sin egen förmåga och det var en tröskel att lära sig nya, svåra saker. Hon sa alltid ”jag kan inte det där”, min replik var alltid ”det vet du inte förrän du försökt”. Hon försökte, hon lärde sig och hon blev så oerhört stolt.

”Du kan” blev en devis för hela laget och jag vet att Basti som coachar dem idag fortfarande säger det till dem varje träning.

Precis som Ebba så kan man ibland vara rädd för att prova något nytt och lära sig svåra saker, men man kan mer än man tror. Första matchen spelade de i mars 2014. EBC i Konradsbergshallen. Tjejerna var grymt duktiga och jag minns att Ebba spelade fantastiskt bra försvar. Samma sommar var de på basketläger för första gången. 05:orna var sura över att inte de fick gå spökrundan med de ”stora” spelarna, så de ordnade sin egen. Enligt tonårskillarna var tjejernas spökrunda mycket värre, inte minst när Ebba plötsligt trillade ur ett skåp framför dem. Hon var liten nog att kunna gömma sig där… Det var en kul tjej.

Bilden av henne i media är söta, högpresterande Ebba. Men jag minns nog mest hennes garv och busiga humor. När jag skriver detta ser jag henne framför mig och hör hennes nöjda skratt när hon klarat något nytt. Det är en påminnelse om att DU KAN!

/ Pia Rosin Ebbas basketcoach i KFUM Central 2012-2016

Stöd gärna stiftelserna som upprättats i Ebbas namn: