Inför 2011/12 stod vi i valet och kvalet kring hur vi skulle göra med damlaget. Stommen av våra egna 91/92-tjejer skulle ut och resa i världen eller plugga på annan ort. Då kom det ett telefonsamtal. Det fanns ett gäng jäkligt duktiga tjejer i KFUM Blackeberg, som där agerade som något vets-lag i division 2.

De vann division 2 varje säsong utan någon direkt utmaning och ville ta steget upp, vilket var omöjligt i deras dåvarande klubb pga att damlaget redan fanns i den divisionen.
Vi såg en möjlighet att få in ovärderlig rutin och kunskap i damlaget, de fick en chans att spela upp sig i division 1. Win-win. På den vägen är det…
2012/13 var första säsongen (sedan väldigt länge) i Basketettan för damlaget.
En tredje plats blev det till slut, efter de två lagen som hade en massa importer och ville gå upp i basketligan.

Efter det har vi tagit oss till superettan varje säsong och slutat 4-5:a efter de lagen som har haft ligaambitioner. Inför denna säsongen så försvann mer eller mindre samtliga av de riktigt namnkunniga och rutinerade pjäserna och coach Michell Rocque fick en skön utmaning i sina händer. Laget har tuffat på och blandat väldigt bra insatser med matcher där avsaknaden av den där rutinen som funnits fram till år har skinit igenom.

Det var inte lika självklart som det varit med en superettan plats (de 4 bästa lagen från norra respektive södra serien kvalificerar sig till superettan efter juluppehållet), MEN tjejerna och coach har jobbat riktigt hårt och det stod i december klart att det skulle bli superettan i år igen! En superetta som kanske varit den tuffaste sedan serien infördes för tre år sedan.

När beslutet kring dam- och herrlagens framtid togs för dryga månaden sedan så slog det ner som en bomb i trupperna. Vi vände och vred på vartenda sten som gick för att hitta en hållbar lösning, men kom till slut fram till att förutsättningarna att spela i förbundsserie och driva en bra och utvecklande ungdoms- och juniorverksamhet inte finns för oss i vårt upptagningsområde.

Det var det i särklass tuffaste mötet som undertecknad hållit i när det presenterades för damlaget.

Tjejerna kunde ha bara gett upp just där och då.. det hade någonstans varit förståeligt, MEN de har höjt sig, tränat hårdare och verkligen gått in för att avsluta serien på bästa sätt. Stor eloge och ett stort TACK till samtliga spelare i damlaget och coach Michell. Ni är sanna förebilder för ungdomarna i klubben och jag hoppas (och kommer jobba hårt för det) att vi snart ser flera av er i Centrals färger, kanske kanske i vår nya arena inför fullsatta läktare… sista matchen spelades idag, Högsbo som gått all in för att nå ligan den här säsongen med en hel hög importer blev lite för bra, men … publiken… waow! Otroligt många Centralare slöt upp för att hedra laget.

TACK TACK TACK till alla centralare som dök upp idag.

TACK TACK TACK till damlaget som har klätt på sig det vinröda stället med stolthet och gjort sitt yttersta för att vinna matcher och bli bättre!
Hoppas vi får äran att erbjuda er en plats i Centrals damlag inom väldigt snart framtid.

TACK TACK TACK till alla spelare som spelat i damlaget senaste åren, ni har verkligen hjälp klubben att ta nästa steg. Att ge spelarna en målbild. Att ge klubben ett hopp och vision om spel i högsta serierna. Ni vet vilka ni är.

Go bananas!

Victor, sportchef