Lördagen den 8e juni blev jag upplockad av Chris Dial på San Antonios flygplats för att senare bli skjutsad till Our Lady of the Lake University (OLLU) där jag skulle bo den kommande veckan. Redan den kvällen berättade Chris lite om vad som skulle hända under veckan med start måndag. Dagen efter var Chris taxichaufför och hämtade flera spelare och coacher från olika länder på flygplatsen. Detta var enda dagen jag tog ”ledigt” under vistelsen och hade tid att gå på köpcenter för att handla kläder och prylar jag behövde.
Den dagen fick jag lära känna min roommate och idag nya vän Arnold. Han är en coach från Mexiko och har ett duktigt U17-U19 lag som kommer från Nogales. Arnold är även en välutbildad FIBA domare som har dömt i Olympiska spelen samt dömt åt flera NBA spelare. Vi klickade direkt med tanke på att jag var den enda av coacherna som talar spanska flytande och vi pratade väldigt mycket taktik och regler för att lära av varandra.
På söndag kväll fick jag träffa alla coacher som skulle vara med under Basketball Embassy lägret, bland annat Justin Berry som senast var med på Oskarshamnslägret. Vi hade coacher där från Albanien, Rumänien, Australien, Mexiko, USA och Sverige.
Morgonträningarna var alltid uppvärmning och bollbehandling i rutnät, det vill säga flera led av spelare bredvid varandra. Då detta gjordes med alla spelare från lägret samtidigt hjälpte alla coacher till också för att sätta en hårt jobbande atmosfär till lägret. Redan första dagen av lägret tog Chris med oss coacher till en grillfest på kvällen. Där fick vi möta ”Train the Mind” som är en grupp av trevliga människor som jobbar med idrottspsykologi för att utveckla individuella idrottsutövare, främst basketspelare. Dessa har hjälpt till att forma NBA spelaren Aaron Gordon sen han var 14 år gammal. Aaron var också med på grillfesten. Eftersom jag är Orlando Magic fan och han spelar för dem var den upplevelsen bland de bästa på resan. Dagen efter var Aaron Gordon även med en timme på lägret för att motivera spelarna.
OLLU är ett division 1 college, under flera dagar av veckan fick vi även åka med spelarna till Trinity, ett division 3 college, för att träna där. Trinity är också en väldigt högprestige college där endast de med väldigt höga betyg kommer in. Därför har de också väldigt mycket pengar och har en väldigt mycket finare träningsanläggning samt en extremt fancy matsal. På Trinity träningarna hade Chris därför lite bättre möjlighet att bjuda in lite NBA coacher och jag fick då träffa coach Devan Blair som är ”Offensive Strategist” för Houston Rockets och coach Parker Hines som är individuell tränare för San Antonio Spurs. Båda var hyfsat unga i 25-30 års åldern och väldigt trevliga, därför har jag fortfarande lite kontakt med dem än idag.
Den andra veckan var jag på San Antonio Spurs Camp. Det var något som Gregg Popovich startade för några år sedan och han som Popovich har satt som ansvarig för allt är ingen mindre än Hall of Famer, Nevil Shed. Shed var med i det första College laget (Texas Miners) som endast startade mörkhyade spelare i en finalmatch. Det afro-amerikanska laget gick 23-1 sin första säsong 1966 och Nevil Shed blev draftad av Boston Celtics året därpå. Under Spurs Camp fick jag chans att prata väldigt mycket med Shed vilket var extremt givande och häftigt på samma gång. Vi kunde sitta i timmar och prata.
Vi fick även besök av Dejounte Murray som spelar för San Antonio Spurs idag och träffa Coach Will Hardy som är en del av Spurs coaching staff. Lägret bestod nästan endast av unga coacher i min ålder vilket var bra då det föll in mer ansvar på mig. Varje dag åt vi i en matsal där det fanns flera alternativt mellan pizza, hamburgare, vegetariskt, mer näringsrik mat och alltid salladsbar.
Hela den här upplevelsen har givit mig insikt inom främst två saker (men mycket annat också). Först och främst att eftersom det inte används skottklocka i många delar av high schools i USA, bland annat i hela Texas, så gör det spelarna där till mycket duktiga 1 mot 1 spelare. Alla kan i princip göra poäng från många vinklar och båda sidorna, samt skjuta effektivt från flera positioner och från studs. De är även duktiga på man-man försvar. De har dock lite svårare för lagförsvar och kommunikation. Det andra jag insåg är att det finns många möjligheter för våra spelare i Central att ta sig till ett av dessa College i USA och spela på professionell nivå därefter. Men då krävs det att basket är en del av ens vardag och att du som spelare tar all extra tid du har till att träna på egen hand.
Om du inom U17-U19 åldern också satsar på vårat juniorprogram finns det större möjligheter för utveckling och sedan att visa upp sig för coacher som tränar dessa duktiga spelare och lag på heltid. Mitt mål är att kunna ta med ett antal spelare från U17-U19 varje år till i alla fall Basketball Embassy campet och låta våra spelare utvecklas och visa upp sig varje år. Det ser jag väldigt mycket fram emot.
