Referat EOS – Central och Högsbo – Central

Efter vår match mot Uppsala i onsdags var vi 12st spelare som skulle åka ner till Lund och Göteborg för matcher mot EOS och Högsbo.
När bussen gick 06.15 på lördagsmorgonen var vi 6st.
Calle, Johan, Abbe, Willy, Loke och Mike (som dukade under natten till lördag med magsjuka men erbjöds sig att åka upp söndag ändå, vi lät honom vila :)) fick alla av olika anledningar strykas från spelklarlistan.

När skador/jobbdilemman/kräksjukegudarna gör gemensam sak i att vara jefvliga mot oss så är det såklart inte kul.
Det kändes heller inte schysst varken mot oss själva men inte heller mot de lag vi skulle möta, då det framstår som oseriöst av ett lag i Superettan att komma ned med halva laget, oavsett hur legitima förklaringar och ursäkter vi kan frammana.

Nu fick tyvärr även undertecknad suita upp för att avlasta med minuter, men min egen insats behöver vi inte prata om *host host* 🙂

Först upp EOS
Ett svårspelat och välcoachat gäng dvs inte ett gäng man vill lira mot efter en bussresa på 8 timmar. Vi är rätt sluggish genom hela resan och är väl inte riktigt nära nån gång.
Vi förlorar med 78-57 och ger en eloge till EOS som spelar ut oss med smart basket och ettrigt försvar. Kul att se att vi behåller kämpaglöden dock och spelar fokuserat trots omständigheterna.

En särskild guldstjärna ska ges till JC som trots att han satt på akuten med sin flickvän, inte sovit en blund, pga det missar bussen, ändå uppoffrar sig och slänger sig på ett tåg och hinner upp till matchstart. Att han sen gör 18 poäng och drar ner 12 returer var ju också trevligt 🙂

Statistikgodis:
JC 18p 12r,
Kelly 9p 8r 3steals 3blocks!
Bohman 9p 9r

Referat Högsbo

Högsbo har radat upp imponerande resultat på sistone där dom spöat både LF och Uppsala efter noter. Dom spelar en kvick osjälvisk basket där alla är med och bidrar i poängprotokollet men där Lukas Brehm och deras amerikan RJ Slawson får erkännas vara stjärnspelarna om man nu ska nämna någon.

Med denna vetskap så blev vår strategi att försöka sakta ner spelet så mkt det bara gick och lira en zon för att minimera RJs touches.
Så fort han bytte ut så lirade vi man-man och vi skiftade friskt mellan 3-2 och 2-3 mest för att störa flowet i Högsbos anfall.

Det funkar hyfsat bra i första halvlek förutom faktumet att Högsbo drar i 8 av 19 treor på hemmakorgarna. Övriga poängskörd var dock inte lika mkt och i halvtid står det 35-27 till Högsbo. Vi är nöjda försvarsmässigt men har det väldigt tufft offensivt, trötta ben i kombo med bra försvar av Högsbo.

Bohman är ett monster på returerna så pass att domaren är orolig att han ska skada folk när han hoppar in och satsar på returerna (ja det här är alltså sant, domaren påtalar detta för oss :)). Han avslutar även halvleken med en monsterblock och vi går in i halvtidsvilan med gott mod trots underläge.

Vi tuffar på i andra halvlek och håller oss till vår gameplan. Här sänker Högsbo bara i en trea på hela halvleken, men turnovers och missade straffkast sätter käppar i hjulet för oss, även om liret i övrigt faktiskt är bättre än i första halvlek.
Deras jenk kommer igång och dunkar i ett gäng bollar och sätter även 8 av 8 straffkast.

Högsbo sätter f ö 16 av 19 straffar i matchen medan vi sätter 9 av 22, och när matchen slutar 69-59 till Högsbo så är det ingen underdrift att säga att missade straffar spelade stor roll för oss idag.

Vi ska även dela ut en guldstjärna till Simon Alvring som när han hörde hur spelarsituationen såg ut, även han hoppade på ett tåg och åkte upp för söndagens match trots att han egentligen hade familjeförhinder. Han levererade även 10 poäng och 8 returer vilket vi verkligen behöver en match som denna.

Överlag en väl genomförd helg trots förlusterna, där vi framförallt är nöjda med spelarnas inställning, fokus och att alla levererar under tuffa, oväntade omständigheter.

Statistikgodis:
JC 10p 7r,
Simon 10p 8r,
Bohman 9p 7r 2blocks,
Stephen 14p 6r

Nu matchledigt i två veckor för att vila upp oss, bli skadefria och friska sen har vi ännu en tuff dubbelhelg med Eskilstuna borta och Högsbo hemma.

Until then, Banana Huj!