Match mot Djurgården i söndags och redan idag var det dags för AIK i Solnahallen. Säsongens på pappret två tuffaste matcher i tät följd med andra ord.
Det skulle dock visa sig bli en väsensskild match jämfört med vår match i söndags. Mot DIF spelade vi upp till vår nivå i tre quarters med en mindre dip i fjärde och kunde gå därifrån med höga huvuden.
Idag kom vi kanske upp i 30% kapacitet sett till hela matchen. Vardagsmatch?
Trötta ben?
Stundens allvar?
En kombination av allt troligen men sammanfattningsvis ett rejält bottennapp, även om vi gjorde en andra halvlek som var mindre dålig.
Det fanns individuella ljusglimtar JC, Amir m fl gör bra inhopp och Emil drar i 16 poäng trots färre minuter. Vårt försvar klickar godkänt många gånger men offensivt var det tvärstopp. Layups missades, vi har turnovers all over the place och vi spelar onödigt svårt i stora delar av matchen. Alla säsonger har sin skitmatch och den här får tyvärr arkiveras där.
Det fina i kråksången är att vi vet att den här gruppen har oerhört mycket mer i sig. Spelglädje, fokus och allmänt sänk exempelvis! Det ska fram på lördag när vi åker och hälsar på Blackeberg i Vällingby.
