Jag var riktigt nervös inför dagens match mot Alvik i Åkeshovshallen. I höstas vann vi en jämn match efter att ha legat under rejält i halvtid mot ett lag som spelade stenhårt försvar och dubblade på allt. Idag ville de dessutom gärna ha revansch på oss.
Uppvärmningen var ganska loj (det var ju -15 ute!) och matchen började trevande. Båda lagen missade enkla skott och det hala golvet var en extra utmaning för både spelare och domare. Vi släppte ifrån oss alldeles för många offensiva returer, men spelade stabilt försvar. 8-10 i periodpaus och det kändes inte som om matchen börjat riktigt.
Eftersom Alvik gärna gick på attack mot korgen istället för att skjuta började vi spela zonförsvar. Det funkade riktigt bra och vi tvingade dem att slänga chansbollar som vi kunde stjäla och fick ett gäng 24-sekundersavblåsningar med oss. Vi smet ifrån till 27-18, men det var individuella prestationer snarare än lagspel i anfall. Nina Risto visade sin kvalitet och skickade i 10 poäng utan att Alvikspelarna ens var nära att stoppa henne. Känslan var bra i laget i halvtid. Alla tio hade kommit in i matchen och alla levererade bra basket.
I tredje fortsatte vi spela riktigt bra zonförsvar och, som vi brukar tjata om, ur bra försvar kommer bra anfall. Vi spelade som ett lag, passade runt bollen och spelade oss till bra lägen. Vi gjorde bland annat 13 raka och gick från 21-29 till 21-42. Snyggaste poängen stod Sara Engberg för. Hon sprang på snabbt uppspel och fick en lite vansklig långpass mot sig trots att hon hade försvararen tätt i rygg. Sara möter passen och tar med sig bollens fart i en liten nätt piruett ner mot korgen och lägger i två poäng. Alvikspelaren funderar nog fortfarande på vad som hände.
Med ledning 48-31 och ett återfunnet lagspel kändes det ganska lugnt inför sista perioden. Vi spelade klokt även i sista och kunde dra ifrån lite till och vann med 67-43. Nina och Jennie stoppade i flest poäng idag, men det var vårt samarbete i försvar som la grunden till vinsten. Ett tydligt exempel på spelglädjen är att matchen avslutades med att Madde Lindqvist serverade Jennie en perfekt boll till alley-oop. Tyvärr en tiondel för sent, så vi fick inte in den i protokollet, men ack så vackert.
Jag tycker så otroligt mycket om de här tjejerna, jag kan inte sluta le.
Pia Rosin
