## Den här krönikan skrevs för ett tag sen, men föll mellan stolarna.. nu är det dags! ##
Var i Höganäs igår, inte världens mest charmiga plats, men en ny sporthall är byggd och integrerad med den gamla Lerbergshallen och heter numer Höganäs Sportcenter. Längtar till KFUM Central Sportcenter vid Roslagstull, undrar hur gammal jag kommer vara när det händer?
Sidospåret är slut, jag är tillbaks i trygga Stockholm och väntar på att klockan ska slå 17 och träningen med F03 ska dra igång. F03 är en utav mina fantastiska träningsgrupper, idag är det en mix av tjejerna från Östermalms- och citylaget. De är 10, fyller 11.. men ser redan ut att vara fast i denna underbara sport och kämpar och sliter varje träning med ett leende på läpparna (oftast) för att sätta fler skott eller vad det nu är för moment på schemat just denna träning.
Har haft en vecka där det har bubblat en massa negativ energi inom mig, så här skulle jag göra där och si och så… mycket funderingar kring Svensk Basket, KFUMs riksorganisation osv.. men nu är det fredag och då struntar vi i det där negativa. … satt som sagt på tåg totalt 13h igår, en del tid att jobba på men också att slappna av och koppla bort, det är viktigt då och då! När tåget rullade in i Lund så började jag känna falafeldoften från Malmö (fanstastisk falafel i malmö om ni inte visste det). Jag har spenderat en del tid i Malmö, bl.a gick jag gymnasiet på Malmö Borgarskolan och där basketgymnasiet under två av mina tre gymnasieår. Tredje året lirade jag i Malbas division 1-lag, eller lirade är väl att ta i, men jag var med i träningstruppen och uttagen till match varje gång iallafall. Var lite annan mentalitet då, rookies spelade inte jätte mycket oavsett insats, det var bara att gilla läget och träna hårdare.
Gymnasieåren är en relativt viktig period i ens utvecklings som person, och jag har genom åren mött massor med fantastiska personer i och utom basketen, men den här fredagen ska jag spendera åt att ge creds/hylla några som betydde mycket för mig när jag bodde i Skåne…
Med risk för att bli lite lallig så måste jag såklart nämna min mormor och morfar, de var skilda och bodde på olika håll i Malmö, men ställde upp med boende och annan support utan en diskussion när en flytt till Malmö blev aktuell. Nu har de gått vidare till ett bättre ställe och jag vet att de har det bra tillsammans, igen!
I min klass gick en snubbe som jag hade sjukt svårt att förstå (rent språksligt) första halvåret, Johan Lindgård, en spelevink från Fjälkinge utanför Kristianstad… Johan kanske inte var århundradets bästa basketspelare, men kämpade och slet mest av alla… hela tiden. Jag var inte den mest ambitiösa killen då, men har förstått det positiva i hans attityd och kämpaglöd i efterhand. Jag skulle vilja ha en Johan på mitt lag när som helst!
På BG gick det en massa sköna lirare, några duktiga basketspelare också och såklart ett gäng tränare som varje dag gick till jobbet och försökte motivera, pusha och utvecklas oss.. mitt första år hade jag Raimo Dubbelman som tränare, hans engagemang och ödmjukhet har jag haft nytta av i hela min basketkarriär. Vi har hållt kontakten till och från genom åren, men senaste två-tre säsongerna så hörs vi mer regelbundet. Han är ett levande bevis på att man trots jobb, familj m.m. fortfarande kan hålla glöden för något vid liv och fortfarande vilja utvecklas som ledare. Tack Raimo!
Den som betydde mest för min personliga utveckling som spelare var Marcus Ekelund, också kallad Eken. Han tränade extra med mig timme ut och timme in, han släppte in mig som hjälptränare på Malbas F82 och visade mig hur viktigt det är att ge det där lilla extra till spelare som vill något. Tack Eken!
Jag har upplevt många klubbar och personligheter genom basketen, det har format mig och den jag är idag. Jag tror på KFUM Central, tror på vårt ”program”.. Vi har tålamod, engagemang och rätt inställning till vår verksamhet.
Vi har alldeles för mycket på gång, mer om det i nästa krönika… häng med på resan! Go bananas!
