Tre collegematcher till i påsen. Frågetecken har dykt upp, funderingar och lite analys har hunnits med.
Varför har dam- och herr college matcherna olika regler? T.ex speltiden 4×10 i dam, 2×20 i herr. Svaret verkar vara att damlagen närmar sig FIBAs regler, medan herrlagen håller sig kvar i gamla NCAA-regler. Känns lite som i Sverige där det finns olika ligaföreningar som har olika agendor.
Den ständige frågan om domarnas insats och attityd, hittills så kan följande konstateras: Oavsett blåsningen så är det sällan som (merparten) av spelarna reagerar på domslutet, ”Gilla läget” verkar gälla. Coacherna däremot, det är en annan avdelning. De får tycka och tänka lite som de vill. Högt i tak kan man lätt säga, dock är tålamodet för spelare som gnäller inte så stort. Bra kan jag tycka, mindre fokus på domarna är sällan dåligt, även om vi jämfört med domarna som jag sett så här långt på den här resan har det jäkligt bra på hemmaplan.
Teamspirit.. gästande Wayne State hade 16 respektive 15 ombytta spelare. Inte en enda gång uppfattade jag att det hängdes med huvuden på bänken. Det var mycket snurra handdukar och glädjerop när det hände grejer på plan. Fokus på lagets insats och inte individens. Samtliga spelare som bytte ut gav femmor till sina lagkamrater på bänken (som stod upp). Allmänt är det mer tjo, tjim och hype inför matcherna. Rutiner och traditioner. Kul att se!
Coacherna. Kort sagt.. våra ungdomar och föräldrar hade satt latten i halsen. Här lämnas ingen situation eller spelare vind för våg, utan allt kommenteras, peppas eller skärps till. Gärna med hög och arg röst. punkt.
Tempot/intensiteten. Sällan någon som går upp med bollen, fullt ös medvetslös upp till anfall.
Strukturen. Lagen som jag fick se över de här två dagarna var väldigt strukturerade på plan, de hade sina spel och tydligt vad de letade efter. ”Kul” att se i dammatchen, båda lagen hade duktiga insidespelare.. de fick bollen väldigt mycket i början av matchen! Händer inte så ofta på hemmaplan. Kanske är vår idé om att alla ska spela på alla positioner lite rörigt? Eller så har vi inga centertanks? Ska man ha en massa setplays eller lira utifrån mönster och vad försvaret ger en? Tåls att fundera vidare på och diskuteras med coacherna framöver på resan.
Arrangemanget. En collegematch på den här nivån iallafall kan liknas vid ett matcharrangemang för det normala ligalaget (inte Borås, Luleå, Norrköping som verkligen har arrangemang på en annan nivå). De har sina studenter (som jag antar får någon slags credit i skolan som belöning) som funktionärer, lekledare, filmare, shopen, cafeét m.m.
I våra ideella föreningar har vi motsvarande spelarna/föräldrarna som behöver dra ett strå till stacken för att vi ska kunna vara kvar som ideell verksamhet.
Matcherna jag sett är NCAA division 2, dvs en bit från de finare arenorna, men vi har ändå en del att hämta när det kommer till arrangemang. Oerhört välregisserat och till synes friktionsfritt. Funktionärerna har sin roller och har koll. Också något jag ska gräva lite i hur det funkar..
Spelarna. Inte alla, men många, waow vilken kontroll med bollen och kroppen, grunderna: pass, skjuta, dribbla. Tyngdpunkten.. nära golvet, kvicka, snabba, spänstiga..
Urvalet är väl en stor faktor, det finns fler basketspelare i USA än vad det finns människor i Sverige. Tillgång är en annan.. just nu kan jag se basket på 5 kanaler på teven, klockan är knapp 7 på morgonen. Tillgången går väl att lösa hemma också, finns www och youtube m.m. Men hur tränar spelarna när de är yngre? Multisportar de eller specialiserar de sig tidigt?
Nu är det vilodag enligt den gamla kristna tron, det firar jag med att kolla in Minneapolis och senare ikväll gå på Minnesota Timberwolves – LA Clippers.
Go bananas!
