Terminen har rivstartat och drygt 20 supertaggade tjejer har hittat till Gärdeshallen för att kicka igång en ny basketsäsong. I laget hittar vi både nya och gamla stjärnor.
Det är ett ivrigt tjattrade och ljudnivån i lokalen är nästan öronbedövande. Det är tjejer överallt. I ribbstolarna, i redskapsskåpen och inte minst i lianerna, men på Filips kommando samlas alla i mitten och det blir alldeles tyst. Eller nästan tyst. Alla namn gås igenom så att nya och gamla lagmedlemmar ska lära känna varandra. Sen drar träningen igång.
Först uppvärmning sedan dribblingsövningar. Alla imponeras av Filips färdigheter som han snabbt avfärdar med kommentaren:
– Men jag har ju har tränat hårt.
Då blir det tyst igen. Men bara för en kort stund.
Tålamod och pedagogik verkar vara A och O för att få ihop det här färgstarka laget och är det något Filip har begåvats med som specialtalang så är det nog just det. Det är uppenbart att alla har stor respekt för sin tränare. När han bara blir lite allvarligare och säger ifrån är det ingen som säger emot. Eller kanske någon.
Träningen fortsätter och övningarna avlöser varandra. Plötsligt är det en annan känsla i lokalen. Det är ett lag som tränar ihop, som samarbetar, röstar om övningar, accepterar utfallet och kör. Om någon tramsar eller förstör får de en tillsägning av en lagkamrat istället för av Filip. För det är kul att lära sig och bli bättre. Det blir väldigt tydligt när man sitter vid sidan av och ser på.
När träningen närmar sig sitt slut samlar Filip åter tjejerna i mitten och berömmer dem.
– Bra jobbat, vi ska jobba lite på disciplinen, men annars var det jättebra. Mitt mål är att ni ska bli riktigt bra basketspelare.
Det går som ett sus genom lokalen och alla sträcker lite extra på sig. Sen sätter alla sätter ihop händerna och avslutar passet med ett rungande ”Åååååååh Central!”
Trots den ibland lite kaosiga stämningen är humöret hela tiden på topp. Alla skrattar och verkar tycka att basket är det roligaste som finns. Och svaret får jag direkt när laget kommer utspringande trötta och uppspelta efter en och en halvtimmes träning.
– Har ni haft kul?
– Jaaaaa, jätte!
Och på frågan vad som är det roligaste med basket, får jag svaret lika snabbt och i kör.
– Matcherna! Det är då man känner att man är ett lag, sen är det kul att vinna.
Av: Sara Skärvad
