Idag mötte damlaget BG Luleå hemma i Gärdeshallen, ett lag där en av de bästa spelarna heter Lovisa Brunnberg. Vår Lovisa Brunnberg*. Att det var mycket publik i hallen, både de som hejade på oss och de som passade på att få se Stockholmstjejerna i Luleå BG, gav en positiv och härlig stämning. Då passade vi på att leverera riktigt, riktigt bra spel mot ett väldigt bra lag. Värt att nämna är att båda lagen hade ungefär lika många ungdomslandslagsspelare på plan. Fast i vårt fall snackar vi ju ungdomslandslaget för 15 år sedan…

 

BG Luleå ligger femma i tabellen och vi vann en relativt jämn match mot dem uppe i Luleå, men denna gång hade de ett ännu bättre lag. Vi har dubbelt så mycket rutin som de har, men de är säkra i position, skjuter så fort de får läge och tränar väl åtminstone fem gånger så mycket som vi. Det var jämnt och stod 4-3 till oss knappt två minuter in i matchen. Sen ökade vi tempot.

Vi spelade riktig propagandabasket med grym energi, fart och disciplin samtidigt. I försvar snodde vi bollen eller tvingade Luleå till dåliga avslut. I anfall hade vi riktigt bra tålamod, bollade runt och spelade till oss bra avslut. En riktig motor i vårt spel är Jennie Thingwall. Hon gör väldigt många bra saker på plan, men det allra bästa är att hon gör sina medspelare bättre. Det är en beundransvärd förmåga.

För att toppa vårt grymma passningsspel sprang vi ifrån Luleå på snabba uppspel också. Okej, det är lite kaxigt, men jag tror inte någon av de vältränade 17-åringarna i Luleå kan mäta sig med 30+, småbarnsmamman Julia Dahlskölds acceleration. Vi vann första perioden med 26-13 och då spelade Luleå ändå bra basket.

I andra perioden gick ett supertaggat Luleå ut och kämpade rejält. De visade prov på smart spel i anfall och när det gått 2:40 min av perioden stod det 28-22 och Luleå hade kontakt. BAM! Sara Engberg revanscherade en halvdan minut med en retur, en trepoängare och en steal i samma sekvens och vi ryckte. En av de grejer som jag njöt mest av idag var just det att när en spelare i vårt lag tappade bollen eller gjorde något annat dumt så revanscherade hon sig direkt. Inget hänga med huvudet eller likgiltighet, utan bara fullt ös för att kämpa tillbaka bollen. Det visar på en grym moral och ger hela laget energi. Rycket? 15-0 på sju minuter och 43-22 i halvtid.

En ledning med 20 poäng kan verka säker, men vi visste att BG Luleå aldrig skulle ge upp, utan de skulle både kämpa och testa olika taktiker för att komma ifatt. Det är ganska enkelt att tappa skärpan när man leder relativt stort, men vi fortsatte spela bra försvar och trots att vi inte hade samma flyt i anfallsspelet bevakade vi vår ledning. Det bjöds dock på några delikatesser även i tredje perioden, bland annat en högklassig tip-in av Nina Risto. Luleå vann tredje perioden med 16-14, men med en ledning på 19 poäng och riktigt bra spel från samtliga tio spelare i laget kändes det inte det minsta oroligt.

Kristina ”Rosie” Rosen stod för skolboksförsvar med perfekt position och extrem snabbhet. Hennes pg-kompanjon Alexandra Kitsou gjorde återigen skäl för sitt välförtjänta (och mycket kärleksfullt menade) smeknamn Schizo. Hon är så sjukt snabb att hon spelar försvar på minst 2-3 spelare. Samtidigt.

I sista perioden slappnade vi av lite för mycket i anfall och det blev kanske lite väl mycket Hawaii-basket emellanåt, men eftersom vi fortfarande höll disciplin i försvar spelade det inte så stor roll. Vi vann till slut med 71-49 och en riktigt bra magkänsla.

Nästa helg är det två matcher. På lördag 2/2 kl 17:00 spelar vi mot Luleå Stars i Gärdeshallen. Vi har revansch att utkräva och jag hoppas att ni vill komma och hjälpa oss till seger! På söndagen möter vi Uppsala borta.

 

Pia Rosin

 

*Lovisa är fostrad i Central och tränade med damlaget förra året. I höstas började hon basketgymnasiet i Luleå och även om hon spelade för motståndaren idag så gläds vi med hennes framgångar. Känslomässigt så släpper vi inte en lagkamrat bara för en sån teknikalitet som att hon råkar spela för en annan klubb.