Efter ett flertal provträningar i andra klubbar för valet på Central. Seriositeten och de duktiga spelarna var två viktiga anledningar men utslagsgivande att hon utan tvekan blev insläppt i laget. Att backpacka i Europa står fortfarande på to-do-listan, men hon kan göra ”check” på kurragömma med tvillingarna Eldebrink. Sophie är för tillfället i San Fransisco och reser runt med ett AAU-lag, du kan följa hennes resa via hemsidan.
Namn: Sophie Melin
Gör i klubben: Spelare i dam 1 och dam 2
Position: Guard/forward
Favoritmaträtt: Hemmagjorda hamburgare
Drömresa: Backpacka i Europa är ett av målen på checklistan
På fritiden: Umgås med kompisar, lyssna på musik och så klart blir det en hel del basket
- Du är ny i Central. Vad var det som lockade dig till klubben?
Innan jag bestämde mig för Central provtränade jag i några andra klubbar. Det jag snabbt lade märke till och fastnade för i Central var att träningarna var väldigt seriösa, spelarna duktiga och sammanhållningen bra, både i lagen och mellan åldersgrupperna. Sedan kände jag också att de andra spelarna tog in mig i gruppen utan att tveka, vilket gjorde att jag kände att jag hade en plats i laget.
- Vad är det bästa med ett lag?
Det är sammanhållningen. Den gör att du känner att du är en del av något vilket ger självförtroende och energi på plan. Utan sammanhållning är det svårt att spela ihop sig, hitta varandra spelmässigt och få ut det bästa av varje spelare.
- Hur blev du intresserad av basket?
Jag har alltid varit idrottsintresserad. Fast när jag var yngre hade jag som så många andra inte fastnat för någon speciell sport utan testade både friidrott och fotboll. Att det sedan blev basket berodde på ett brev från skolan som damp ned i brevinkastet där de sökte basketintresserade för att starta ett lag. Tillsammans med några klasskompisar försökte jag lära mig grunderna i en alldeles för liten gymnastiksal. När vi blev fler bytte vi hall och började spela i lag. Och sedan dess har det fortsatt.
- Bästa basketminnet?
Det var när jag var 13 år. Laget som jag spelade i hade samlat ihop pengar till en resa till Tjeckien för att göra något tillsammans men också titta på basket och tvillingarna Eldebrink som spelade ligamatch. Efter matchen kom de till huset där vi bodde för att ta sig tid och berätta om sin vardag och basketen. Efter att ha suttit och pratat en lång stund bestämdes det att vi skulle hitta på något att göra, och såklart blev det kurragömma. De var glatt med på vår idé. Vi gjorde vårt bästa för att gömma oss för dem. Detta är något jag sent kommer glömma. På samma resa träffade vi även Farhiya Abdi som spelade i Brno. Efter matchen bjöd hon hela vårt lag på restaurang. Det glömmer jag heller aldrig.
- Vad är viktigast för dig som spelare?
Det är viktigt med engagerade tränare som kan hjälpa mig att utvecklas inom basketen. Men självklart är det ju lagkamraterna som gör ett lag. Det är stödet, supporten och hejandet båda på och vid sidan av planen som gör att jag känner att jag får möjlighet att utvecklas.
