Man visste att det skulle bli en bra kväll när Alexandra Kitsou skuggboxades och nynnade på ledmotivet till Rocky redan i omklädningsrummet. När sedan Kristina Rosén visade upp sina långa vinröda strumpor med gula ränder kunde vi liksom inte misslyckas. Fredag kväll och vi spelade mot Akropol i Rinkeby ungdomens hus. I höstas förlorade vi med 17 poäng hemma och dessutom hade inte Akropol förlorat en enda match i Damettan …än.

Akropol gjorde sina första poäng sex sekunder in i matchen. Med 3:30 kvar av första perioden ledde de med 16-7 och deras självförtroende hade nästan svällt över. Vi fortsatte bara spela som vi bestämt innan matchen. Tajt försvar 1-1, stoppa Baressos passar och ta returerna.
Efter några minuter hade vi kommit underfund med hur vi skulle spela för att stänga av Baressos passningsvägar och samarbeta för att komma runt deras screens. Vår styrka är att vi har tio spelare att gå runt på, medan vi vet att Akropol matchar sina stjärnor hårt. Därför spelade vi helplanspress i försvar och sprang i anfall för att trötta ut dem. Vi var mentalt förberedda på att Akropol skulle ta ledningen i början och att vi kom ikapp till 16-16 redan i första perioden stärkte oss ordentligt, inte minst eftersom det inte alls var vad Akropol förväntat sig.
Andra perioden började med kraftigt momentum för oss, vi spelade bra försvar och tvingade Akropol till dåliga passar. Vi skaffade oss till och med en nätt liten ledning på sju poäng innan Akropol vaknade till, satte ett par treor och kom ifatt i 17:e minuten. I halvtid ledde vi med 37-34.
Tredje perioden var väldigt jämn och ledningen växlade mellan lagen. Det var tufft försvar från båda lagen och mer kamp än skönspel. Inför fjärde låg vi under med en poäng, 47-48, men vi spelade riktigt bra basket och kände att om vi bara behöll fokus skulle vi kunna vinna.
Fjärde perioden inleddes med att Helena Klackenberg snodde en pass och Kitsou dunkade i en trea. Typiskt bra sätt att starta sista perioden, som Linda Durmén Blunt skulle sagt. Vi gick upp till 54-48 och trots att Akropol kom tillbaka gång på gång och till och med ledde med 59-58 med tre minuter kvar kändes det som att vi var lite starkare. Då kom matchavgörandet.
Trötta Akropolspelare slog istället för att jobba fötter och Nina Risto satte två straffkast till ledning 60-59. Vi snodde bollen i försvar och väl medveten om att båda lagen hade lagfoul attackerade Nina mot korgen igen. Hon satte första till 61-59, men missade andra. Linda gjorde ett skolboksexempel till utblockering, tog returen och gick upp på korgen direkt. Foul. Hon satte första, missade andra, men vi tog returen igen. Bollen till Jennie Thingwall som smög in baseline och la i två poäng till 64-59 med två minuter kvar av matchen. Ett vackert fyrapoängsspel med många Centralare inblandade.
Med 1:30 kvar av matchen blev Akropols center utfoulad och de missade dessutom fyra straffkast på raken. De foulade för att stoppa klockan och vi ledde 68-62 med 42 sekunder kvar av matchen. Akropol tog sin fjärde time-out i andra halvlek (eller förlåt, tredje, sekretariatet hade visst skrivit fel) och vi fick möjlighet att snacka ihop oss. Tajt försvar, inga foul, långa anfall, håll i bollen, låt tiden gå… Akropol tvingades ta dåliga skott som de missade och vi bollade runt i anfall. Med 4,8 sekunder kvar reducerade Akropol till 64-68 på straffkast. Rutinerade Madde Lindqvist fick bollen efter inkast och kramade den till slutsignalen.
Det bjöds på många bra individuella prestationer som Maddes försvar på Baresso och Rosies block i slutminuterna när en ilsnabb Akropolare sprang på snabbt uppspel, men mest av allt var det en grymt härlig lagvinst! Det går i och för sig inte att sammanfatta den här matchen utan att berömma Jennie Thingwall som gjorde comeback efter nästan ett års skadeproblem och bara tre basketträningar i benen. Ser fram emot hennes spel när hon hunnit komma i form…
Imorgon möter vi Blackeberg i Gärdeshallen kl 16:30. Jag ska ladda med halstabletter och te så min röst fixar att skrika lika mycket en match till. Vi brukar ju hajpa – fast vi är så gamla. 🙂

Pia Rosin